Tisdag!

Blå himmel & sol, underbart!
Men usch blåste ju skapligt kallt.

Får se vad som händer, om något händer. Hoppas det går bra !

Haft bullbak här hemma idag, killarna var så duktig, och även lilleman som man kan tro ha tio händer, idag trodde man bara han hade tre :)
Så stolt så :D

Ne. Huvudvärken ger sej bara inte... Så trött påt, men får väl härda ut ;)
Tjockis är ja, killarna har lyssnat på bebis hjärtljud idag, och Kev satt helt klistrad och verka jätte faschinerad! :)

Kanske dyker upp någe mer inlägg senare, får se :)

Skadeglädje den sanna glädjen.

Sägs det ju. Och det kan ju stämma ibland.

Men finns det något bättre än när man blir så glad för andras skull ?
Två fina personer som ligger mej varmt om hjärtat har kommit med alldeles underbara besked.
Med tanke på tråkigheter som hänt innan så kan jag inte annat än o le.

Så otroligt glad för deras skull!!

Den glädjen är ju verkligen sann glädje!
Jippi, Grattis grattis !
Det är ni verkligen värda!

Massa kärlek till er :) & Lycka till med allt!

Varsegoda, Gratis !

Öppna locket och ta en vettja!


När jag lånade toan på BUH idag så såg jag denna.
Kunde inte hålla mej för garv, bara jag som tyckte den va rolig lr ? ;)
Tur inte skrattet hördes ut ;)

Morgon..

En lugn morgon idag.
Lilleman ska inte va på dagis förräns 10.30 för då ska ja på möte där.

Nu har vi fått tag i barnvakt så jag slipper gå själv på mötet i eftermiddag, kan va skönt o vi kan gå båda två eftersom man ofta kommer på tusen frågor efteråt. Men är man två så är man ju två som kommer på saker :)
Lite nojjigt, men kommer säkert gå kanon !

Ne återkommer senare, sa grejja här hemma nu!

Nej,nej,nej, NEJ !

Många nej har denna dag bestått av, precis som vanligt.

Ni vet den perioden när barnen börjar krypa eller gå, då de är på allt.
Då allt ömtåligt måste flyttas minst en meter upp, för att de inte ska få tag i något de inte bör få tag i, eller för att något inte ska gå sönder.
Ni minns när ungarna rev ut varenda plastbytta ur skåpena, eller åt blomjord.

Det stadiet har vi emellanåt/ganska ofta kvar här hemma tyvärr.

Det kan vara så otroligt frustrerande, lilleman är snart 5 år.
Men ofta får man tjata och "jaga" honom som en 1-2 åring, ni vet då man alltid måste va på sin vakt, var är han, vad gör han, vad händer nu.

Ibland känns det som om det inte finns något slut, som att han alltid kommer va på det planet.
Han är i konstant motorisk rörelse, och hans mun går i samma fart.

Ibland känns det så hemskt, man undrar hur länge man ska orka.
Han är min son, jag älskar honom över allt annat!
Jag skulle aldrig lämna honom, aldrig ångra att jag valde att föda honom!
För mej är han nr 1.. Men, ibland kan jag bara känna mej så slut, slut i kroppen och slut i huvudet. Man kan tro att man ska gripas av panik. Det tar liksom aldrig slut.


Mitt älskade barn som kan va otroligt krävande, samtidigt otroligt älskat!

Ibland vill man bara ha en paus..