Ibland är det svårt att veta vad som är vad.
Har den senaste tiden haft ett sug, haft tankar och minnen som kopplas med alkoholen.
Så kommer hjärtat mitt hem i lördags, tidigt, han va trött och så skulle vi ha barnen dagen efter. (Behöver man nämna att han fyllt gubbe och inte klarar av partyna längre ;) )
Onykter, stank sprit, lika glad som alltid. Tankarna kom ju igen, o han verkade lite orolig för att jag skulle börja dricka sedan efter att lillan kommit, då han var medveten om mina tankar och känslor inför alkoholen antar jag.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig skulle göra det, men jag lovar att göra allt för o inte hamna i den situationen.
Har lärt mej när för mycket energi och tid går åt till fylla & alkohol. Och gör allt för o hejda det då.
Förr har det alltid varit min hemlighet, har försökt att ta god tid på mej för en öl, fast jag innerst inne bara velat häva i mej den. Har hällt sprit i ölen för att alla skulle tro att jag bara drack öl.
Många tankar & känslor, som jag nästan alltid hållt för mej själv, i alla fall det värsta.
Vilket alltid resulterar i en kanonfylla, eller smygsupande om kvällarna.
Jag vill inte ha det så igen, jag tänker inte neka. Jag erkänner.
Jag har ett sug, det går emellanåt mycket energi till dessa tankar. Jag kan plåga mej själv med musik som jag vet triggar igång mej.
Så igår ringde BM, hon som vi inte skulle ha kvar.
Vi hann bara träffa henne en gång, sedan skulle vi få en ny.
Hon berättade att hon kom tillbaka o juni och att vi då fick välja om vi ville va kvar hos den tillfälliga BM, eller gå tillbaka till henne.
Jag valde henne, hon var grym. Sån ärlig människa!!!
Sånt gillar jag, verkligen !
Rakt på sak, pang bom liksom.
Eftersom jag hade fått för höga poäng ang "alkohol frågorna" man får svara på vid hälsobesöket så ville hon boka in ett tidigt läkarbesök, annars kunde hon få skit om hon inte gjort rätt.
Hon sa att hon var ledsen, att hon visste att det fungerade nu, men att både hon och jag visste hur situationen sett ut, (hon måste läst andra journaler? ) Så ville hon göra det rätt.
Hon sa att jag fick skrika på henne, och kalla henne för jävla kärring jävel osv.
Hon sa även att hon inte ville gå som katten runt het gröt utan vara helt uppriktig och ärlig.
Uppskattade verkligen de ord hon sa då vi pratade, hennes ärlighet, rakhet.
Hon tar mej för den jag är, och inte för det som varit.
Henne diggar jag, stenhårt.
Tyvärr satte samtalet igång fler tankar i skallen på mej efter.
Sedan har jag haft andra samtal idag som gjort mej påmind om endel jobbiga saker.
Men jag tänker inte stänga in mej längre, hålla allt inom mej för att sedan släppa allt löst i fyllan.
Nej. Jag är som jag är. Jag känner som jag känner. Det kan jag inte förändra.
Kan bara vara ärlig och fortsätta ta mej igenom de jobbiga dagarna.
Som jag tidigare lagt in. Kommer igen :
Gud ge mig Sinnesro att Accepteradet jag inte kan förändra,
Mod att förändradet jag kan,
och Förstånd att inse skillnadenNågra små, enkla, korta meningar, med en stor betydelse för mej.
Undra om suget och tankarna verkligen skulle försvinna helt om jag hade haft concertan ?
Vet inte, något tiden kommer få visa en vacker dag.
Kanske dags för nya besök nere på eleonora, tisdags föreläsningarna ? ;)
Är ju nästan tradition o gå minst en omgång varje termin :)
"Valet ligger i dina händer, det är du som bestämmer hur det ska sluta"
