Helt slut.

Helt slut i både skallen och kroppen..

En dag som rullat från morgon till kväll.. Kanske packa en kartong till och sedan ge upp?
Eller så ger jag upp nu, och fortsätter i morgon :)

Röda dagar, vardag & helg.

Känns ju som helg idag.. Men imorgon är det kl som ringer tidigt..
Körning som står på schemat, följande av ev teori.

Sjukt trött & slut i skallen så återkommer nog imorgon om jag har tid :)

Lilleman!

Förra veckan då vi stod och väntade på bussen så kom en mörk kille, typ kolsvart.
Och lilleman bara:
Meeen mamma, sodär brun kan man ju inte vara !
-Jo kan man väl..
Han kanske har varit i ett akvarium (solarium), men DU har ju sagt att man inte kan bli SÅ BRUN i ett akvarium.


;)

Tanken var....

Att tillbringa många timmar på körskolan idag framför alla teori-tester.
Gjorde ett halvt test med mer fel än rätt, och insåg ganska så fort att jag har en dålig dag.
Det gick bara inte, svarade fel på frågor jag egentligen kan.
Det surrade i huvudet, miljontals tankar osv.. Koncentrationen hade sprungit långt långt iväg.

Det var bara tvärstopp, och även om jag så önskade att det fanns någon jävla knapp o trycka på så koncentrationen kunde infinna sej så finns ju ingen sådan knapp på riktigt.
Kändes endå ganska skönt att jag insåg så tidigt att det inte skulle fungera, är rätt meningslöst o sitta av en massa tid och endå inte få något gjort.

Så blev en tidig dag för lilleman idag.
Nu är mellisen i magen och jag tänkte försöka få han att hjälpa mej o packa undan lite leksaker.
Sånt som endå inte kommer att lekas med innan flytten.

*räknar ner dagarna*

Att lägga svaren i min mun.

Finns det något jag avskyr & hatar så är det när andra människor lägger svar i min mun.
När dom tar för givet, när dom inte vågar fråga, när de tror sej veta en hel del och sedan drar sina egna slutsatser !

Fråga MEJ !!
Och vill man inte det så gå inte omkring och tro och prata om en massa saker man inte har en aning om..

Mina svårigheter är inte på pricken lik andra männisors svårigheter med samma diagnos.
Lika så är lillemans och mina svårigheter en stor skillnad på, både i dagsläget och om man jämför hur jag var som liten. Och då har han endå mitt kött & blod.

Ingen annan människa än jag, kan veta hur och var mina svårigheter påverkar mej, min familj & omgivning.
För som med alla människor är ingen den andre lik, oavsett diagnoser eller inte!


För att dra ett dåligt exempel så är ju inte alla 80 åringar likadana, har samma krämpor, sjukdomar, samma livskvalite m.m


Jag har valt att tala öppet om mina svårigheter, om mina sk diagnoser.
ADHD & Ångestdiagnos, ångesten är nog inte mycket jag tagit upp ännu. Men kanske kommer med tiden.

Jag har hört människor säga att dom är dom, dom är ingen diagnos.
Jag kan hålla med, samtidigt som jag kan gå tvärtemot den tanken.
För hade man inte haft den diagnos man har så hade man antagligen inte heller varit som man är, säger sej ju självt!
Men, jag är så pass mycket mer än enbart min diagnos.

Och jag är trött på människor som tror sej veta, som tror att jag är si eller så pga av just min diagnos.
INGEN ÄR DEN ANDRE LIK, och tydligen har flera människor svårt att förstå det!

Vad mina svårigheter är.
Hur mina svårigheter påverkar mej själv, mitt liv, min familj, min omgivning, mitt sätt att leva är det få som vet om.

För frågar man inte får man heller inget veta !!
Men att göra mej till någon jävla syndabock för att jag har en diagnos som en annan inte har, det köper jag inte!!

Jag är inte sämre än andra, jag behöver bara kämpa lite extra, och med sonen väldigt mycket mer än med ett sk "normalt" barn.


Tusen röda rosor till alla föräldrar som har diagnotiserade barn där hemma, och ännu fler till de som har dessa barn & även själva diagnos. Det kan vara ett helvete rent ut sagt.


MEN, även så mycket glädje, minnen. Det händer ju verkligen saker och ting på både gott & ont.




Andra får tro vad de vill. Men fråga mej om något är oklart, annars tycker jag att man gott och väl kan hålla munnen stängd och inte kasta ur sej saker och ting taget ur sitt egna huvud.

Förberedande..

Detta med att man ska förbereda barnen innan man ska göra något.
Har jag i stort sett alltid gjort med lilleman, även innan jag visste att han hade svårigheter.
Det bara föll sej naturligt, eller så kanske det har med o göra att jag själv alltid vill veta, kunna vara förberedd.. Och kommer det som en överraskning så kan det snurra rejält inombords.

MEN, idag kanske jag inte skulle påminnt honom om att vi ska till läkaren, han blev en dampunge på två röda!!

Så ringde ju "Tant K" och frågade om hon kunde komma förbi och hjälpa mej med pappret så att det inte blev bortglömt, och så att det kom iväg i tid.
Ok, är ju bra o få det gjort, för jag hade nog gett upp innan pappret var ifyllt insåg jag när vi satte oss med pappret..
Men nu är det klart!
Det bidrog väl också till lite damp här hemma, som det kan göra när något oplanerat dyker upp sodär.


Nu är det snart dags för tvätten igen, ordna med lite lunch, sen kommer väl muppen förbi på en kaffe och sedan är det möte hos läkaren. Vilket jag håller tummarna för, att vi kan diskutera och får något svar, eller iaf besked om han tror läget är så.
Så att det inte bara är ett sista möte och vi sedan blir kallade igen för att få "slutresultatet".


Nej, nu återgår vi till allt som måste göras ;)