Det känns

i mammahjärtat.

Igår var vi förbi hos mamma på fika & lite prat.
Hon har en fjäril i en av sina blommor, som Liam brukar vara pigg på o rycka loss.
MEN igår... Han fick syn på fjärilen, rörde vid den försiktigt och sa att han inte skulle ta bort den för att man blir arg då..
Han satt begraven i pyssel hos mamma innan fikan. Mamma ställde fram fikan och lilleman tittade bara utan att kasta sej ur stolen och vara framme o peta.

Då tar det hårt i mammahjärtat, man vet att han är så medveten, alla gånger man blivit arg på honom för att han i sina impulsiva ryck har ryckt bort denna fjäril.
Igår kunde han hejda sej. Samtidigt som det känns lite skönt att han är medveten om vad han får göra & inte, han vet ju så väl, men har tidigare inte kunde hejda sina impulser.
Så på så sätt känns det skönt nu o veta att han med hjälp av medicinen kan hejda de, och vet vad man itne får göra. Han har alltså inte vid alla tillfällen tidigare bara varit en trotsig/retlig/busig unge som gör allt man inte får ;)



Sån skillnad på honom. Det är fortfarande han, men nu känns det inte som man har en 1 åring att springa efter som ska va på o pilla på allt.
Det impulsiva har lagt sej något otroligt, vilket gör att jag inte behövt vara efter honom vartenda steg han tar. Inte heller har det hänt lika många "olyckor"
Koncentrationen har ökat något grymt mycket.
Och man kan tro ungen fått mani på o pyssla.. Pyssla, pyssla, experiment, han kan hålla på flera timmar i sträck!!

Skulle kunna skriva hur mycket som helst.
Men avslutar för stunden.

Imorgon ökar vi dosen, och hoppas den ger god effekt, sista dosökningen så får se om vi kan stanna på den eller får gå ner igen.
Ska bli intressant o träffa läkaren i veckan!