Den eviga väntan.

Känns som om den aldrig kommer o ha sitt slut, fast det kommer den ju såklart.
Ingen BM trodde att jag skulle gå tiden ut, inte heller jag lr mamma, även andra som inte trott det.

Trott nu en vecka att det är på gång till o från, men inget händer.
Det "sätter igång" håller i sej ett par timmar för att sedan avta, och då helst under natten så jag vissa nätter knappt får någon sömn, eller en sömn som blir avbruten hela tiden.
Jag blir en häxa när jag inte får sova som jag ska, Gaaah!

Helt tjock i näsan och förstörd i halsen.
Nu är jag så förbannat trött på detta, varför kan det inte bara sätta igång ordentligt, och löpa linan ut!

Tålamod, ordet vet ja inte vad det betyder ;)

Imorgon skulle vara den stora dagen, men den lär väl gå förbi lika segt som den senaste veckan.

Farmor ringde förut och önskade mej lycka till inatt :) Jag hoppas innerligt att hon har rätt, att lillan är redo för att träffa sin familj!