AmorVincitOmnia: När lillan kom till världen..

Min BM hade sagt till mej o åka in när jag hade bara 10 min mellan värkarna.
Då lilleman var snabb ut till världen.

10 dagar över tiden, och jag vaknade på morgonen med lite värkar.
Tänkte att de som vanligt skulle gå över efter ett par timmar.
Gjorde ordning lilleman för han skulle ner på marknaden med sin extramamma, och skickade iväg honom till henne!
Gjorde mej iordning, för vi bestämde att vi skulle iväg och kika på soffor.. Fördröja tiden och passa på att gå i affärer när lilleman inte var hemma.

Flera timmar hade gått men värkarna hade inte avtagit.
Gick och kikade lite, stannade för o äta innan vi åkte hemåt.
Så kom lilleman hem, vart lite kaffe o prat med hans extramamma och lillebror.
När de gått började jag klocka värkarna, 8 min mellan, 2 & 4... Alltså oregelbundet.
Syster dök upp, satt o prata o klocka värkar. Ringde FL.
Och sa att ja skulle komma in när det va 10 min mellan värkarna.
Men fick till svar att jag inte behövde komma in förräns det gjorde så ont att jag behövde smärtlindring.

Ont ? Jag hade ju ont, men inte så ont att jag var tvungen till smärtlindring.
Jag avvaktar, skönare o vara hemma.

tog ca 1-2 timmar så kände jag att det började göra rejält ont. Mamma o hennes gubbe hade vart här på kaffe och precis gått hem. Vi la oss i soffan alla tre o titta på film.
Värkarna började göra riktigt ont. Tänkte jag skulle upp o ta en dusch, blev en ganska snabb sådan.. Bestämde att jag va tvungen o åka in för bedövning.
Skiter då fullständigt fan i om jag bara skulle va öppen 2 cm, bedövning behövde jag iaf !
Medans gubben ringer FL så ringer jag mamma, och de kom på tio min.

Karln sprang innan o skulle hämta ut bilen från garaget, jag gick till brevlådan, vände tillbaka och hängde mej över räcket.
Nu är det fan krystvärkar, jag hinner aldrig in, jag fixar det inte !!!
Andas andas andas..

Påväg in kom de värkarna igen, kändes som de kom tätt som tusan, och jag ville krysta.
Att inte krysta när man måste. FY FAN !!! Andas andas.
Vågade inte säga något till karln först. Men sen kunde jag inte hålla mej och sa att det var nog krystvärkar.

Väl framme och jag funderade på om jag skulle ligga kvar i bilen och börja krysta eller ta mej upp. Nej fan måste ju in.. Jag måste.
Efter mycket om och men så stod jag i korridoren på FL.
Möts av en tjej och säger att jag behöver smärtlindring.
Möter min BM jag va hos när jag väntade lilleman, och hon frågade om hon skulle ta hand om mej. Jaaaa!

In på rummet, och hon började prata, fråga lite, och tanken var att jag skulle byta om och lägga mej så de kunde sätta CTG och kolla hur öppen jag var.

Jag kan inte, jag måste ha lustgas nu, jag MÅSTE KRYSTA NU...
Fick hjälp med att lägga mej ner, ta av mej byxorna, Bm fråga om jag ville ta på mej skjortan, tänkte i helvete heller har jag väl inte tid med. JAG VILL JU KRYSTA NU..
Lustgasen kom till undsättning och jag tänkte att nu jävlar får jag dra in så mkt jag bara kan, nu jävlar ska de snurra till för jag kommer krysta vilken sekund som helst.

Så sant, lillan va så gott som påväg ut. Någon hade hunnit få på mej ctg under tiden och lillans hjärtljud var inte så bra.
Kände paniken, BM stack hål och satte dit elektrod, i samma stund såg hon att lillan hade bajsat i vattnet.
(Under tiden där någon gång kom jag ju på kameran !! Hämta kameran, sambon skyndade sej för att ta upp kameran, o då han satt på den så såg han lillans huvud, skule ta kort men den va inställd på inspelning. )
Nu måste du krysta, hon MÅSTE ut nu, de hade ringt in en läkare tror jag. Som frågade vilken vecka jag var i osv osv vilket BM inte kunde svara på eftersom att jag precis kommit in.

Krystade en gång, och hör läkaren säga att ta ett djupt andetag och fortsätt att krysta endå om du kan.
Nu eller aldrig! Tog i utav bara fan och ute var hon vårt mirakel!

I Förlossningsjournalen så står att jag vart inskriven 18.11 och lillan var ute 18.18, men när vi tittat på inspelningen från när hon kom ut så var hon ute vid 18.26 tror jag.

Trodde inte förlossningen kunde gå snabbare än med lilleman!! Jag som va så nojjig hemma över att jag skulle bli hemskickad igen när vi väl kommit dit, kan lova att hade inte lilleman vart hemma så hade jag lagt mej ner på trappen och krystat o bett de ringa ambulans. Så glad över att jag fick min gamla BM, tänk om jag haft någon annan och de verkligen inte trott på mej att jag hade krystvärkar..

Här hade man gått o planerat sin förlossning i huvudet, man skulle ta en massa kort, vanka där fram o tillbaka i korridoren osv osv. Känner mej lite lurad. Men huvudsaken är ju att allt gick bra!

Precis nykläckt :)