ADHD:N

Samtidigt som jag drog en lättande suck då jag fick diagnosen, så blev jag i samma sekund rädd.
Rädd för det okända, för vet ni, jag var ju helt säker på att jag inte var nått jävla "damp-barn".
Hade under utredningsveckan fått endel info, som fick mej att förstå problemen och svårigheterna.


Det kom en hel del "aha upplevelser".

Äntligen kunde jag förstå varför grodorna flög från min mun.

Jag kunde förstå att mitt sug efter alkoholen och min relation till den var och har varit som den är. Självmedicinering.

Jag förstod plötsligt varför jag fått leva med en sådan jävlig ångest under så många år.

Jag förstod varför jag "drabbades" av depressioner...

Jag förstod varför jag har så många oavslutade saker, som påbörjade utbildningar, körkort, mål i livet osv.

Jag förstod helt plötsligt varför jag kan städa i flera timmar men det endå inte syns.
Jag förstod även att det 30 min efter vi städat ser ut som ett bombnedslag.

Jag förstod varför jag kan gå omkring med huvudvärk en hel dag, utan o ens tänka på att jag kan ta en huvudvärkstablett !

Jag förstod varför jag inte lyckades med skolan som jag ville.
Vi dampisar har ju en förmåga att bara lära oss det som vi själva är intresserade av.

Jag förstod helt plötsligt varför mitt humör och känsloläge åker bergochdalbana miljoner gånger om dygnet..

Kunde skratta lite för mej själv, då jag fick reda på att vi dampisar är väldigt ideerika, hör mina kompisar säga: Nellan vad har du nu hittat på? Nee va äre denna gång ?
Då jag har en förmåga att ringa runt till tusen pers när jag fått en ide.
Nackdelen med alla dessa ideer är ju att jag enligt utredning inte kan strukturera, planera och organisera, och sist men inte minst, slutföra.
Så tyvärr rinner ideerna ofta ut i sanden, och det är antingen för att jag inte kan lösa det själv, eller för att jag helt enkelt tröttnar och kommer på nya ideer.

Förstod även varför jag ofta var "försökskanin" i tjejgänget, det var mej de stack nålarna igenom, öron, hand och mun. Det var jag och en till i gänget, vi två fick för det mesta prova, men det hade ju inte vi något emot, vi hittade liksom våra kickar.




Hörrni, det kommer mera! Snart.