Jag vill förbli liten, och slippa alla skyldigheter.

"Barn med ADHD kan sägas ha en specifik konstitution snarare än en psykisk sjukdom^{[källa behövs]}. De kan bli psykiskt sjuka som andra, men just ADHD:n behandlas inte som en sjukdom utan med en anpassning av barnens livsmiljö för att de ska utvecklas gynnsamt till friska vuxna. Anpassning måste ske i barnens närmiljö inom hem och skola. De bör så tidigt som möjligt få det specifika pedagogiska stöd de behöver och med hjälp av andra strategier för inlärning i hem och skola, för att kunna kompensera för svårigheterna det innebär att till exempel inte kunna koncentrera sig på skolämnena och ändå lära sig. En barn- och ungdom under sådana former har för dessa barn den gynnsamma effekten att de får färre negativa erfarenheter och därigenom kan klara både skolan och sitt sociala liv bättre"


Kanon att denna hjälp kan finnas, det stödet att ge till dessa barn.
Men sen då?

I vuxen ålder när man ska klara sej på egen hand.
När man inte har någon som backar upp än på samma sätt, när man inte får samma stöd utifrån.

Igår fick jag ringa runt som en tok för att ordna med min medicin som är slut, samtal hit & dit, mejl och väntan på att bli uppringd..
Nämnde att min medicin var helt slut och att jag snart inte ätit den på över en vecka.
Fick då höra att det är något man faktiskt ska ordna med innan medicinen är slut så att man inte står där utan...
(Jag kom med bortförklaringar, vi har flyttat, osv osv osv)

Var väl ett bättre svar än vad jag fick av en tant för flera år sedan då hon skällde på mej i telefon och menade på att hon minsann kunde höra på mej att jag inte ätit min medicin på flera dagar med tanke på mitt uppträdande i telefon..
Då var jag glad att vi satt på varsin sida om luren...
Sablans tanter till o tro att de vet saker de inte vet!



Eller som telefonsamtalet igår till F-kassan, jag hade fått beslut om att ja inte kommer få några pengar..
(Detta var något som skulle skickats in till dom för längesedan, som inte blivit av.. Jaa just det är ju en av mina svårigheter)
Sa som det var att jag inte hade en aning om vad för beslut det var frågan om, att jag vanligtvis har en "tant" som hjälper mej med sånt här men som är på semester.
Fick till svar att de skickat brev till mej ett ex antal gånger och nu valt att göra ett beslut på egen hand då jag inte inkommit med handlingar som ska in.
I alla fall så löste det sej tillslut.




Hur gör man med sånt här ?
En jävla massa skyldigheter har man..
Vid sånna här lägen hatar jag verkligen min diagnos, då jag insett att det tydligen inte är lika svårt för andra människor, utan i de fall kallas det ren lathet.
Jag har miljontals gånger sett mej som lat, som att jag skiter i det och behöver växa upp, vilket jag även fått höra från min far ett flertal gånger.
Men psykologen på utredningen fick mej o inse att det är inte lathet, jag vill, jag försöker, jag ger upp, på grund av att det saknas endel bitar i sammanhanget för mej.


Just detta, alla papper, samtal.
Alla skyldigheter vi svenssons har, det är ett jävla problem.
Och gör att det bokstavligen kryper i kroppen på mej..


Kan ju knappast ringa o säga, -hej jag har adhd och detta är en av mina värsta svårigheter, så därför har jag inte gjort det & det som ska göras men ge mej gärna pengar endå.


En av anledningarna till att jag inte vill växa upp och bli stor ;)