Tiden går fort, för fort !

Mötet och "slutresultatet" idag gick som förväntat.
Drog en lättande suck, samtidigt som det känns lite hårt i mammahjärtat.

Men, nu har vi kommit ett steg längre.
Nu är det bara invänta en remiss, och sedan se till att det händer något.
Bäst att ligga i om nått ska ske kan jag tänka mej.
Lyckades jag "få till" min utredning över ett år innan planerat så ska jag nog även lyckas tjata hål i öronen på dom där uppe ;)

Huvudet har damp idag, likaså sonen, han har vart lika galen som i helgen....
Det tar på krafterna, och skulle jag säga något annat så skulle jag ljuga.


Mer om hur resultatet gick får jag ta imorgon, tankarna däruppe verkar inte ha någon som helst sammanhållning idag.

Mammas underbara, finaste. Kärleken till sitt barn är obeskrivlig. Som lilleman säger: jag älskar dej bakom ryggen!