Har stått på många ställen och pratats mycket om att det är fel att medicinera barn med centralstimulerande medel.
Måste väl erkänna att jag själv för ett år sedan sa att jag aldrig skulle medicinera mitt barn med det, kanske om det vore den sista utvägen.
Finns så mycket okunskap och fördomar.
Läste i nått forum om en mamma som valde att ha sitt barn medicinfri under helgerna.
Varför ?
Jo för att sonen blev så lugn av medicin, och kände sej tråkig. Även mamma och resten av familjen och omgivningen tyckte det.
Så på grund av det fick sonen vara utan under helgen, så han fick "dampa av sej".
Hur en förälder kan tänka på ett sådant sätt kan jag bara inte förstå ??
Kan vara vanligt att man man själv och omgivningen upplever än som tråkig och lugn med medicin, MEN det är ju något helt nytt, plötsligt dämpas aktivitetsnivån, impulsiviteten osv.
Det är en omställning för alla.
Vet en kille som började medicinera vid ca 13 års ålder. Han och hans kompisar upplevde honom som tråkig. Han var inte längre försökskaninen, den som höll lådan osv.
Han ville sluta med medicinen för den sakens skull.
Han vöertalades att fortsätta, och har nu vant sej vid sitt "nya jag" samtidigt som även hans kompisar gjort det.
Klart man kan uppfattas som tråkig. Jag kände mej som trögare trögast.
Från att ha 20 olika tankar i huvudet under 3 min till att helt plötsligt kanske ha 5 tankar om ens det under tre min, inte lustigt man känner sej seg i skallen ? :)
Finns även de som har sina barn medicinfria under helgen för att barnen ska kunna äta upp sej.
Vilket jag kan förstå till viss del, då biverkningen med aptiten liknar den som med tjack.
Jag tappa ca 6 kilo på 1-2 veckor.
Men vad tusan är rätt och vad är fel ??
Om barnet mår bra på medicinen, ska man då ta bort det under helgen för att barnet är tråkigt ? Har man rätt som förälder o ta bort något som gör så mycket nytta?
Aldrig någonsin att jag skulle hoppa min medicin under helgerna.. Det är ju då om någon dag jag verkligen behöver den !
Så varför ska då inte dessa barn få ha det så ?
Är tydligen inte bra för kroppen heller att göra hela avbrott på medicin rätt som det är.
Kan i värsta fall leda till hjärtstopp!
Vilket dilemma..
Vilket är rätt och vilket är fel?
Nu kan jag ärligt säga att om sonen får sin diagnos så ska han få prova på medicinen, för när jag vet hur effektiv den kan vara så skulle jag aldrig kunna låta honom leva utan den.
Skulle aldrig låta honom leva som nu, när jag vet vad medicinen kan göra. DET skulle kännas som misshandel.
Vilken djungel.. Hur tusan ska man veta vad som är rätt och vad som är fel.
Nej, här krävs mer info... Japp japp, blir o läsa på ännu mer om det nu skulle bli aktuellt.
söndag 14 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar