Mammas Älskling.

Tiden springer iväg.
På måndag ska vi tillbaka till barnpsykologen, utan lilleman.
Gå igenom de uppgifter som jag och sambon lämnat, de uppgifter dagis lämnat.
Och sedan gå igenom testerna, eller i alla fall få veta hur han klara de.

Hon har ju ingen behörighet till o göra utredningar, men vi får åtminstonde ett svar. Hur han fixade alla tester, och vad hon tycker ang den information som dagis lämnat och vi.
Så vet vi hur och om vi ska gå vidare med det.

Förhoppningsvis så kommer vi genom detta kunna få mer förståelse, och kanske kan lära oss lite mer om hur vi ska handskas med honom i endel situationer.

ADHD har en ärftlighet på 80%.
80 % av alla barn med AD/HD har släktingar med liknande problem.

Har även hört någonstans, men kan ej minnas.. Att chansen att ens barn får ADHD om mamman har det är ca 80%.

Så chansen för att lilleman har det är stor.
Chansen för att vårt kommande barn skulle ha det är stor även den.

Efter vårat Ma i somras så starta vi bebisverkstaden så fort som möjligt, sedan kom min utredning.
Det satte ju tankar. Ska vi planera och skaffa ett barn som har så stor chans att få ADHD ? Är det rätt eller fel ? Kommer vi orka?
Många tankar, och känslor, upp och ner.
Efter samtal så kom vi överrens om att försöka skaffa barn.
Vi räknar med att det kommande barnet har ADHD, och skulle den lill* inte ha det så får vi se det som en positiv överraskning!

Fram tills den dagen vi vet så har vi hunnit bli mer pålästa, och säkert kommit på fler sätt att hantera barnet/barnen.

Det kommer nog bli riktigt jobbigt emellanåt, Ev 3 ADHD:are under samma tak, det kan nog hända en hel del.. Familjen taijkon liksom ;)

Men även så mycket roliga saker, minnen, kommer nog finnas e hel del skratt om vi alla slår våra huvuden ihop med alla härliga ideer :D