Varför jag lämnar ut mej själv.

Fick precis ett mejl där en bekant skrev:
Kul att du skriver så öppet om adhd:n. Starkt av dig!

För mej har det inte alltid varit självklart att prata öppet om det, och det var många funderingar hit och dit om jag skulle göra det.

Men, detta är ju endel av mej.
Jag är den jag är, och vill även lära mina barn att inte skämmas för sej själva, att vara stolta för den dom är.
Om nu sonen får diagnosen, ska jag då lära honom att han inte är "okej" för att han i så fall skulle ha ett funktionshinder ?
Att det är något vi ska dölja och skämmas för ?
NEJ.

Funktionshindret har inte bara negativa sidor.
Även om det finns en hel del sådana.

Min son, precis som jag kommer fortfarande vara den han är, med eller utan funktionshinder!
Ibland behöver vi bara kämpa lite extra för endel saker här i livet.



Varför jag valde o blogga om det, öppet så alla kan se?
Dels så har jag själv haft svårt o hitta bra bloggar om detta. Jag menar det är ju en helt annan sak o läsa från personer själva med detta funktionshinder, eller läsa kriterierna på en "fakta sida".
För mej är det ett sätt att handskas med det, som terapi.
Då det även är kännt att vi "dampisar" har ett dåligt minne så kan det va skönt o ha saker dokumenterade.
Jag kommer kunna gå tillbaka och se vår utveckling, våra olika perioder.
Det kanske kommer få mej att acceptera funktionshindret full ut, någon dag.
För just nu pendlar det upp och ner, ofta.


Vet ni vad den största anledningen är, förutom allt det med barnens skull.
I så många många år har jag skyddat mej själv med en mask.
Har alltid kännt mej så annorlunda, och alltid undrat varför jag inte är som andra, varför jag inte kan lyckas..

Med åren så har jag blivit expert på att dölja det. Mina svårigheter.
Man vet ju vad som är okej och inte. Hur man "ska vara".
Man har blivit expert på bortförklaringar.

Att gå dag ut och dag in med denna mask, hålla sej själv i stenhårda tyglar har gjort att jag nu och då kraschat. Ångesten har blivit för stor tillslut, och jag har flytt till alkoholen.


Om jag nu tar av mej masken, och visar mitt rätta jag så hoppas jag att endel av ångesten försvinner, det behöver inte gå åt lika mycket energi till o försöka dölja allt längre.


Så här är jag!!

Och är ni inte intresserade så är det bara att dumpa min blogg ;)