Jobbet.

Jobbet, som jag i tidigare inlägg lovat o komma tillbaka till.

Ibland kan man ju undra om ärligheten alltid är bäst?
Oavsett vad, så kan jag inte ljuga..

Vikariatet som jag haft sedan 08 går ut nu i maj. Men har inte fått en enda tid och komer heller inte att få.
Då jag började där så jobbade jag i LASS-laget, så var med enbart två vårdtagare under dagarna.
Kom sedan in i servicehuset och jobbade lite där!
Vid den tiden så stod det ju i vik-listan vilka lag vikarierna jobbade i.
Allt fungerade prima, trivdes kanon, meD både vårdtgare, personal och chefer!
Fick inte in tillräckligt med tider en period, så började även på två andra ställen, två nya ställen, varav de ställena hade flera lag, inne + ute.
Gav upp det ena stället, då jag kände att det vart för mycket för mej.

Fortsatte lite på det ena, och övergick sedan till enbart det första så gott som.
MEN, då ville de att man ska kunna gå i alla lag.
Kanon, så skönt o få jobba både inne och ute!!
MEN jag hade så svårt för det. Andra vikarier hoppade runt som om ingenting.
Jag kunde varit hos en person två gånger samma dag, men mindes inte vem det var.

När jag hade fått gått i olika lag olika dagar så gick det inte.
Eller hade jag vart borta en vecka från innelaget så kände jag mej som ny.

Att hela tiden få känna sej som ny på jobbet, lära sej så gott som allt på nytt.
Det skapade kaos i huvudet, stress inombords.
Att inte minnas, att vara livrädd för o missa något, att inte veta.

Sedan kom utredningen. Jag förstod helt plötsligt varför jobbet var så svårt för mej.
Jag hade ju hela tiden varit så arg på mej själv för att jag inte klarade det. Varför kunde alla andra minnas, vara så lugna, komma ihåg och skutta från lag till lag var och varannan dag?
Nu visste jag ju.

Insåg även rätt fort att detta inte skulle hålla i längden, någon dag skulle jag göra något misstag, eller inte ?
Hur som helst så var det så energikrävande, vilket ledde till att jag var på helspänn på jobbet, och då familjelivet drabbades på mer eller mindre vis.
Jag var i mina egna tankar, tankspridd, lättirriterad osv.


Jag visste att det hade ändrats, att vikarierna skulle gå i alla lag.
Funderade två dagar.
Det fick brista eller bära.
Ringde chefen, en underbar chef.
Berättade läget, men fanns inget hon kunde göra.
Då hon sa att övrig personal såklart skulle ifrågasätta varför jag bara fick vara i ett lag, medans de andra tvingades hoppa runt.
Vilket jag hade full förståelse för.
Jag sa det att jag tycker om personalen och vill inte att jag ska få "arbeta på mina villkor".
Hon sa att hon personligen skulle kunna boka in mej i enbart ett lag men kunde inte svara för de andra som bokade mej.

Jag sa att hon kunde tänka en vecka och sedan höra av sej till mej.
Sedan dess har jag inte hört ett ord.

Så jobbet är kört i botten.
Jag saknar det så dant, och allt vad det innebär.
Men jag kan inte ändra på det.

Jag kunde ju inte ljuga och riskera att jag någon gång skulle göra något misstag.

Kontakten jag sedan fick på ams, sa att han kunde ringa jobbet, och höra efter ang lönebidrag.. Men det sa jag direkt nej till.