Klaga och klaga.. Unga läkare

Rastlösheten tränger sej på, lika mycket som tröttheten.

Det knastrar och surrar i öronen, näsan är klippt igenbommbad, tar i för kung och fosterland men inget händer.
I nästa sekund rinner det som vatten från näsan. Ena näsborren rinner baskiluskerna ut ifrån, och i den andra rinner blodet. Vilken kombo !

Svetten infinner sej stundtals.
Man fryser, tar på sej en tröja. Man svettas och tar av sej en tröja.
Aldrig någonsin känner man sej nöjd.

Tjattra nog mycket i sömnen inatt, för där tror jag det flög in en bit sandpapper eller något, rund som en boll.. suck.



Och det förbannade knät, knänns värre idag.
Har jag gjort träningen jag fick i fredags ?
Det tror ni va, skicka med en fet bunt olika träningsbilder till en dampbrud och tro att hon ska komma ihåg eller orka göra dom?
"Helst en kvart om dagen, men gör du bara 10 eller 5 så är det bättre än inget, Louise!"
Okej okej, då kör vi lite knäböj i sänghalmen så är ledbandet helt igen?

"Tänkte Louise, det här med pulkaåkningen, du har ju ADHD, det visar sej annorlunda hos tjejer än hos killar va?"

- jaa, kan det göra. Tänker du på nu ?

"killar är väl mer impulsiva och överaktiva?"

-Ja, fast jag fick ju diagnos av kombinerad typ, vilket innebär att jag har det med.

" Jaa, jag tänkte om Adhd:n hängde ihop med pulkaåkningen,åker du mycket pulka ? ehh glöm det typ."

Ska man skratta eller gråta ?? Tyckte synd om den stackars läkaren, såg ut o va 20 år, och jaa, då har jag fördomar på om de kan sin sak. *fy nellan* Han skulle ju trots allt vara en sjukgymnast !
Men han försökte så väl, se om han kunde se något samband, han tog mej för den jag är, och talade inte till mej som om jag vore 14 och dum i huvudet.

Slutresultat: Han var rätt ok faktiskt, trots sin unga ålder!