Ams.

Var ju på ams i fredags.
Träffade min handläggare, som har hand om de med funkionshinder.
När jag var där förra gången för första gången så verkade han kanon!
Det kändes jätte bra. Han pratade på och hade massa olika förslag som kändes bra.
Han ville veta hur jag bodde? sambo? barn? osv osv.
Han sa att han ville veta hur vi var som personer, hur vi lever osv för att kunna hitta bästa möjliga lösningen.
Kunde jag ju förstå till viss del.

Så var jag där i fredags, och han verkade rätt ok, prata lite, sen kom han med lite "sämre" förslag än gången innan.

Han såg tjockismagen och frågade om det var första ? Jag hade då gången innan berättat att lilleman fanns här hemma och snart var fem år.
När mötet höll på o avrundades så kom vi in på något och han kläcker att han inte mindes vilket funktionshinder jag hade.

Ska dom inte va lite uppdaterade innan de träffar en person, läsa igenom papper kanske ?
Va skulle han med den infon till om han endå inte verkade minnas något.

Kändes lite som att första gången var ett spel för galleriet, kanske för jag hade mamma med mej?
Jag vet inte.. Får se hur det går i fortsättningen.. Säger inget så har jag inget sagt... Tyvärr känner jag att man måste bita sej lite i läppen, jag menar han har ju endå ganska stor "makt", han känns som min sista utväg just nu, som man borde hålla sej väl med... Får se vart detta slutar.

Skapligt besviken.