ADHD av kombinerad typ... Del 2

De flesta barn med ADHD har en kombination av uppmärksamhetsproblem och impulsivitet- överaktivitet.

Uppmärksamhetsproblemen hos dem brukar ta sej uttryck i en svårighet att upprätthålla uppmärksamhet med viljans hjälp.
Barnen har helt enkelt, i jämförelse med jämnåriga, en påfallande dålig uthållighet.
I synnerhet om de upplever en uppgift eller aktivitet som tråkig eller enhanda kan de inte hålla kvar uppmärksamheten utan övergår till att göra något annat mer stimulerande.
Följden blir att uppmärksamheten flackar från det ena till det andra och ingenting blir färdigt eller ordentligt gjort.

Man kan säga att barnen är extremt beroende av stimulans utifrån för att inte tröttna eftersom de har svårt att mobilisera motivation inifrån sej själva med viljans och de inre föreställningarnas hjälp.

Impulsiviteten brukar beskrivas som en tendens att reagera på allt
- utan urskilling, reflektion och eftertanke. Barnen kan sägas vara extremt handlingsbenägna. De har svårt att låta bli att reagera omedelbart på varje sinnesintryck eller impuls och det blir ingen tid att stanna upp och tänka efter innan man handlar.
Handlandet och beteendet styrs inte inifrån genom intentioner, tillbakablick och föreställningar om framtida konsekvenser. I stället tar nuet överhanden, precis som hos riktigt små barn.
Man söker omedelbar behovstillfredsställelse och styrs av det som kortsiktigt verkar mest lockande och påtagligt i den yttre världen.

Att arbeta för långsiktiga och abstrakta mål är varken lockande eller möjligt om man fungerar så.
Problemen med överaktivitet är närbesläktade och handlar egentligen om en svårighet att styra och reglera aktivitetsnivån så att den blir adekvat i förhållande till vad en uppgift kräver.
Många barn pendlar väldigt i aktivitetsnivån, är uppvarvade ena stunden för att verka helt utmattade i nästa.