En ovanlig helg.

Ja är ju inte alltid vi har sånna här helger precis.
Älskling väkte mej halv tio idag o sa han skulle åka iväg o sola, och sonen satt då och spelade lite dataspel.
Tack bästa, sovmorgon behövdes!

Allt snurrar.
Tänker ju på lilleman.
Alla andra som ska drabbas, för något som de inte rår för !
Tack och lov förstår han inte allt nu..
Men han märker väl på mej att det är något.
Jag blir så jävla förbannad, så jävla trött på det nu efter 7-8 års tid.

Var helt slut igår. Kände att jag höll på o få panik, skulle jag ha sonen hemma hela helgen nu?
Hur skulle jag orka, försöka o inte visa?
Jag har såå svårt för o dölja känslor, blir jag arg eller ledsen så märks det oftast.
Känns som om energin för o leka o lyssna på sonen inte skulle finnas där.
Hade ju vart en sak om vi bara hade haft sambons son hemma, då han är såå lugn och lätt o göra med, han kan man ju ha flera ensam utan några som helst problems.
Medans min son har gjort mej helt slut redan vid lunch endel dagar.

Men så sitter man här hemma med en "dampig" son, som säkert blir värre eftersom att helgen inte blev som den blev. Jag orkar inte, snacka om o känna sej otroligt otillräcklig.
Snacka om o känna sej som sämsta morsan !
Jag har damp, skallen följer inte med, hur tusan ska jag få denna dag o flyta ihop ?
Inte ens städning skulle väl fungera nu, då jag hoppar mellan allt o aldrig får något klart, o ibalnd ser det värre ut än innan jag började ;)

Så jag jag jobba på söndag, kul o vabba när man ska köra sitt första pass efter flera månader!!
Aldrig.
underbaraste mamma har sonen ikväll över natten, då sambon ska iväg kl 13 idag o vara iväg tills inatt.
Ska man ställa om kl inatt med, tjena. Hur jag än gör så lär väl något bli fel.. Måste titta bussarna. Rolig start på första arbetspasset imorgon. Komma försent..

Får väl lägga alla måsten åt sidan idag.
Försöka o koppla bort allt annat och ägna mej åt sonen.
Så får vi se hur kvällen blir, ensam i alla fall..